Bolltokig

Bolltokig

Gamla bloggen

Gamla bloggenPosted by Jessica Mon, March 10, 2008 19:56:52

20080114- Hundkursen avslutad!

Idag har jag varit och lämnat Wilda hos veterinären för att steriliseras. Det kommer nod sänka Starkes stressnivå en rejäl bit :-) För er som inte vet, så kommer Wilda nu gå över i vår ägo. Detta efter att hon varit och röntgats och fick ett C på ena höften. Allt annat var utan anmärkning. Supertrist för Vanja (Wildas ägare), men bra för oss (så vi kunde sterilisera henne). Tack så mycket Vanja, hon är en pärla!

Starkes kurs är nu avslutad, det gick över förväntan faktiskt. Vi blev övertalade att anmäla oss till en kurs i tävlingslydnad, så det är nästa mål. Inga incidenter inträffade på kursen och matte är stolt som en tupp! Dessutom har hon fått mer muskler av att kämpa med Starke som ville ragga på alla BRUDAR!! Framförallt var det en mastifftik som fick honom att tappa kontakten med omvärlden, han kunde sitta och tråååna i en timme i sträck, och han lyckades charma många på kursen med sin älskvärda"fram med öronen-huvudet på sned"-look. Han vet att de inte kan motstå att komma fram o klappa honom då:-) Ett av tillfällena hade vi spårövningar, men det får vi nog testa på nytt här hemma utan en massa tikar som distraherar. Han plockade väl upp spåret ett par meter på mitten, men annars ville han kolla vad de andra gjorde. Jag har lämnat in en intresseanmälan för att gå en nybörjar kurs med Wilda oxå, det kan nog vara nyttigt för henne (och mig).

Lämnandet hos veterinären idag var inte uppskattat. Hon har ju varit där ett par gånger nu och kollat halsen, så när vi kom fram vägrade hon hoppa ur bilen, så till slut fick jag lyfta ur henne *pjåskig matte*. Väl inne hos veterinären tar hon varje chans till att smita upp i soffor och stolar, tror hon kanske att vi inte ser henne där?:-) Mitt hjärta brast när jag lämnade henne, blicken var högst anklagande och jag kommer få mysa mycket med henne när hon kommer hem för att hon ska förlåta mig detta svek.

Julen spenderade vi i Uddevalla med min familj och Starke gjorde sitt bästa för att sätta tomten på plats. Vi hade som tur bundit fast Starke (man vet ju aldrig om tomten är hundrädd :-) ) men han tyckte den där underliga typen som kom inklampande behövde sig en utskällning! Wilda sa inte mycket, men hon vart förpassad till sin bur, såg framför mig hur hon hoppade på tomten så han for in i granen...)

Vi har nog börjat få dåligt rykte här ute på bygden. Vid ett tillfälle slutade det med att den vi mötte blev ikulldragen av sin hund. Våra hundar gaddar ihop sig totalt och kastar sig som två galningar. Når de inte den andra hunden så ger de sig efter varandra. Börjar bli riktigt jobbigt och blir vårens problem att försöka lösa. Det har inte varit lätt i vintermörkret när vi inte hunnit se att de kommer hundar innan de är alldeles inpå. Det enda positiva är väl att det är färre och färre som rastar utanför vår tomt:-) Man har ju inte så mycket muskelmassa att sätta emot heller, och de har ju något bättre grepp i lera och på is. Någon som har nåt tips så är det fritt fram att skicka ett mail!

Så lite skvaller för familjen oxå då! Jo, jag har hittat en häst som jag ska vara medryttare till, så miraklet har inträffat, Jessica skall motionera!! Funderar på att skaffa mig en sån där uppblåsbar sumo-dräkt, börjar ju bli gammal o rädd för att bryta kroppen:-) O kusen var ju inte direkt samma storlek som de feta små ponnierna på ridskolan... Men det ska nog gå fint, men jag får väl ta med en GPS så jag inte rider vilse här ute i ödemarken (minuset med att rida ensam..). Skolan går halvbra, kuggade senaste tentan så jag pluggar för fullt till omtentan. Med lite tur lättar det snart så man kan ha ett liv utöver pluggandet. Tacka vet jag gymnasiet där man mest behövde kunna rabbla lite årtal och sånt. Nä, nu är det åter dags att kasta sig i böckerna, tentan är imorgon. Jag kommer lägga upp lite nya bilder senare i veckan, men jag får hålla mig till tentan är gjord.

En liten påminnelse till mamsen som gärna påpekar att jag glömmer uppdatera: Glöm inte att dina vovvar e utmanade! Skicka svaren i ett mail så får de en egen sida när jag ändå lägger in bilder i veckan.

20071112- Bättre sent än aldrig!

Ja, då vart man utmanad då! En inbjudan från Wildas drömkille Izack kan man ju knappast tacka nej till :-).

Hmm, inte lätt utmaning dock. Har ju inte haft de små grisarna så himla länge, men jag ska nog komma på nåt…

Varje utmanad hund ska skriva 6 underliga/konstiga fakta om sig själv och samtidigt ange reglerna för leken på sin hemsida. Sedan väljer man 6 nya hundar och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver personen en kommentar i de utmanades gästbok för att de ska fnatta in och läsa på ens egen hemsida för mer information.

Starke
1) Jo, nummer ett känns som att många som läser här har sina aningar om. Starke är hundversionen av Jekyll&Hyde. Hemma är han en riktig lufs. Han är lugn och lite av en Ferdinand. Visst att man kanske ”ögonbollat” nån stor hane nån gång men det var väl ungefär vad han orkat med. Sedan kom utställningsvärlden in i bilden, och ja, Starke var då bannemej ingen Ferdinand längre. Efter att matte åkt på släptåg (måste ju showa lite :-) ) så har hon i alla fall lärt sig att inte stå på knä i ringen igen!
2) Jo, den store starke Starke är mörkrädd! På kvällspromenixen håller han sig inte många metrar bort, vet aldrig när man kan träffa på något träskmonster eller dyl. Eller varför inte som härom veckan då han gnuggade nos med en intet ont anande hare. Vet inte vem som blev räddast faktiskt.
3) Starke är en ganska sjuklig kille, eller har i alla fall varit. Nu är allt på bättringsvägen. Sen han flyttade in hos oss har vi hunnit starta tre perioder på sjukförsäkringen. Tack för försäkringsbolagen!!
4) Bada är skoj!! Men bara i gyttja,hav & sjö, i badkaret kommer martyrblicken fram. Snäll som en ko är han allt, men när det är duschardags och kloklippardags så kommer lidandet fram. Få hundar kan se så förnärmade och deprimerade ut..
5) Starke är en snackare. Eller snarare grymt-gnäll-skäll-morrare. Inte när han är arg utan när han är glad, busar eller helt enkelt känner att det är brist på uppmärksamhet.
6) Det bästa i världen är bollar. Stora, små, trasiga, hela, skitiga o rena. Bollar i alla dess former är den sanna lyckan, totalt maniska lyckan tyvärr. Vi har fått minska ner bollbeståndet här hemma rejält så han ska bli kontaktbar. Han har ett sällan skådat bollminne. När vi åker till västkusten för att hälsa på så kan riktar han in sig direkt när han kommer ur bilen på var han senast såg en boll. Det kan vara bakom en brädhög hos syrran eller hos mammas granne ett hundratal meter bort. Han vet på millimetern!


Wilda
1) Framförallt så är allt hennes hennes, allt Starkes hennes, allt alla andra äger hennes, ja i stort sett allt är hennes! Skit samma om det är att hon vill leka med en viss grej eller så, huvudsaken är att hon har den. Hon snor gärna grejer som Starke leker med och lägger sig på vakt, som en muräna! Man vet aldrig vad det är hon äger för stunden, det kan vara allt från dammtussar till nån hundleksak.
2) Innerst inne är hon nog en hund i storlek med en chihuahua, för helst ska man ligga i våra knän. Hon blir som en lealös trasdocka o bryr sig inte så mycket om hur vi flyttar runt henne. Det ska en hel del till för att väcka den Wilda som sover! Wilda fick t.o.m. matte att lätta på hundarnas soff-förbud så nu myser vi allihop, matte, husse, Wilda o Starke, i samma soffa.
3) Wilda skulle nog gärna vara jakthund. Hon har en rejäl jaktinstinkt som hon försöker få utlopp för i jakt på höstlöv, paddor och annat som kan råka sprattla till när man är ute och går i godan ro. En och annan bil kan man också skutta efter (ännu en hund som behöver en kurs).
4) Hon är som en studsboll. Utan sats skuttar hon upp på köksbänkar och vårt matsalsbord när vi går utanför (tur att bordet är slipbart). Det är inte bara möbler som hoppas på, utan även människor som är naiva nog att komma nära. Mången manlig gäst har fått heligheten boxad på (hon vet var hon ska sikta…) Men hon blir ju så GLAD! Nya bilar på parkeringen får gärna också en omgång, det är dock mindre uppskattat och kommer nog bli en ganska dyr historia en vacker dag.
5) Åka bil är bland det bästa som finns. Det gäller att vara beredd att bromsa lilla Wilda när man öppnar en bildörr, annars kan man snart ha en lerig, men överlycklig Wilda i bilsätet. Men visst är det skönt med en vovve som inte drar sig för en långtur i bilen.
6) Wildas favoritägodel är utan tvekan hennes pool (som kan ses på bilderna från i somras), eller rättare sagt pooler. Den första var inte direkt praktisk, och visst måste den lilla älsklingen (som inte alls är bortskämd) då få en bättre variant. Under de varmare sommardagarna sitter eller ligger hon gärna en sväng i poolen och myser.

De hundar som jag tänker utmana är Annas Hilda & Lisa, Vanjas Tiffany och mammas Yngwe, Qarizma och Scarlet. Mammas vovvars svar får hon maila till mig så får de en egen hörna här på hemsidan.

Hildas och Lisas sida

Tiffanys sida (Beckers kennel)

20071020- Allergiprovsvaret har kommit!

Dags för en uppdatering! Svaren på Starkes allergitest har kommit tillbaka, han är allergisk mot vissa grässorter och pollen. Till vår stora glädje så fanns ingen reaktion på kvalster, vilket känns som det kan vara väldigt svårt att hålla fritt från. Nån somhar en hund med liknande allergi och har testat vaccin får gärna skicka ett meddelande och dela med sig av sina erfarenheter. Han har ätit antibiotika nu i flera veckor och furunkulosen är inte längre synlig, med lite tur kanske det inte blossar upp direkt när vi slutar. Förhoppningen är att ett vaccin även kan påverka furunkulosen till det bättre.

Wilda är skendräktig och är ganska ynklig i allmänhet. Hon har finfördelat sin fina fäll hon fick av sin ägare Vanja och skapar sig av den valpar som pysslas om. Även leksakerna kidnappas från en oförstående Starke och bäddas ner i soffan Hon blir lika förbryllad varje gång vi tar ifrån henne dem.

Jag tyckte att hon varit lite väl hängig och verkade irriterad i halsen så vi var hos veterinären igår. De gav henne lugnande och kollade halsen och jodå, där var det en REJÄL infektion. Vi har skickat iväg en bakterieodling och det känns skönt att vi hittade infektionen i tid. Boxer som hon är så har hon ju inte brytt sig om att det gör ont utan ätit glatt och sprungit som vanligt. Veterinären var chockad över att hon överhuvudtaget kunde få ner mat. Nu har vi minskat ner på maten och hoppas att skendräktigheten skall ge med sig snart. Starke har det inte helt lätt, och fattar inte alls varför Wilda blivit en sån ”surkärring”. Det är lite som Micke uttryckte det igår, - ”det är ju dyrare att ha hundarna är mina motorcyklar”. Men huvudsaken är att de små sötnosarna mår bra. Bilden nedan är Wilda som är frusen och trött, nyss hemkommen från veterinären och har inte riktigt nyktrat till efter det lugnande medlet.


Nästa söndag är första gången på Starkes kurs på brukshundklubben. Ska bli himla spännande, och välbehövt!! Vi hoppas att han inte kommer decimera antalet hundar i kommunen :-).

20070920- Kanske dags att skriva lite i bloggen.

Efter att ha hunsats i min gästbok av syrran, så är det dags att skriva lite i bloggen. Man glömmer lätt bort det nu när skolan kommit igång igen.

Häromdagen fick jag ett brev från vår brukshundsklubb om att jag och Starke är välkomna på fortsättningskurs med start i slutet av oktober. Det ska bli superkul. Tyvärr så fyllde jag i intresseanmälan i våras innan vi hade Wilda, så hon kan inte vara med tyvärr. Självklart får jag byta hund om jag vill, men jag tror inte riktigt hon är redo för en fortsättningskurs än. Starke däremot kan behöva lite träning, han börjar bli lite väl "stursk" mot andra hundar.

Nu när mörkret börjar komma på kvällarna så har vi märkt en ny liten egenskap hos Starke, den lille grisen är mörkrädd! Men som den stadshund han är så undrar han väl var alla gatulyktor tagit vägen.

Våran trädgård är överfull av fruktträd, fallfrukten kommer snabbare än vi hinner plocka upp den, och Wilda ÄLSKAR fallfrukt! Vi har fullt sjå att hålla henne borta. Nu får vi kratta under räden innan hon hinner dit. Detta efter att jag för ett tag sedan trodde att hon var sjuk. Jag tempade o kollade, men allt tycktes OK. Men ändå var hon så lugn, hängig och tja..frånvarande. Jag antog att det var skendräktighet efter löpet, det har ju hänt förr. Men nån dag senare kom svaret... Flera stora spyor med allehanda frukter. Stackarn var väl matförgiftad (och möjligtvis ganska full efter all jäst frukt?) Så nu vaktas hon som en hök till all j***a frukt e borta. Hon har en definitiv bestthet efter fallfrukten..har vi kanske en liten alkishund?

Eftersom mitt schema rörde till det med Starkes veterinärtid så blev vi tvungna att flytta hans veterinärtid två gånger, men nu e provet taget, och jag väntar med spänning med svar. Inte för att jag egentligen vill att ´han skall vara allergisk, men då kan vi kanske äntligen komma tillrätta med alla hans besvär.

Jag har lagt upp lite bilder på Wildas favorit lek, jaga husses radiostyrda bil! Men det blir nog tyvärr inte så mycket mer sånt, hon får lite väl mycket "killer instinct" när hon får tag i den :-) Starke uppskattar den oxå, men inte såpass att han klarar släppa bollen, utan han jagar bilen med bollen i munnen. Tyvärr e de flesta bilderna från "biljakten" suddiga, men jag kunde inte motstå att lägga upp dem ändå!

20070903- Äntligen bredband!

I helgen började äntligen vårt bredband att funka, så nu kommer det bli lite liv på hemsidan igen. Jag vet inte riktigt var jag ska börja för att resumera sommaren...

Vi hade först en vecka på västkusten, det är därifrån badbilderna är. Vi var husvakter åt mor o far och var på 30 års fest för min syster. Det var himla skönt att få vara där o bara lata sig, men vi gjorde då entré i mammas hus med stil! I mammas kök så står en enorm fågelbur, där den pratglade och något uppkäftige papegojan Fred bor. Wilda hann väl knappt mer än in i köket förrän hon kastade sig upp på buren, med hela kroppen uppe i vår axelhöjd.

Detta sammtidigt som Fred högljutt protesterar inifrån buren och ger Wilda en riktig utskällning (jag undrar var han kan ha lärt sig alla ord och tonlägen...) Vi fick stopp på kaoset, men vi fick passa Wilda ordentligt hela veckan för hon gav ständigt buren onda ögat, och en tackling om tillfälle gavs.

Det var inte helt fel att få komma hem till vårat hus igen, där man slipper passa så inga svärande papegojor skadas. Däremot så har det varit fullt upp med att lära de små liven att kossor är inte leksaker.. Starke har ju råkat luta sig mot elstängslet två gånger och börjar väl fatta, men Wilda har fortfarande en skräckblandad förtjusning och vet inte riktigt var hon ska ta vägen, hästar på ena sidan vägen och kossor på andra. Häromdagen fick Starke ett mildare hjärnsläpp och vek helt plötsligt av vägen när han var lös, kastade sig som en puma (av klumpigare slag) mot den stora roliga svart-vita kon. Det blev dock tvärnit eftersom understa raden taggtråd satt i noshöjd. Jag kan väl säga som så, att han har inte försökt igen sedan dess.

Sedan har husse hittat ett bra sätt att motionera vovvarna. Han kör runt en metanoldriven radiostyrd bil hemma i trädgården som vovvarna glatt jagar. Bra motivation för honom att inte få motorstopp!

För er som visste att Starke var dålig, så är han på bättringsvägen och har börjat gå upp i vikt igen. Det var för ett par veckor sen som alla musklerna bara förtvinade och han var superhängig. Vi var övertygade om att han fått något som skulle tvnga oss att avliva honom. Men efter mängder av tester hos veterinären som säger att han är frisk, så tror de att det var en reaktion på den stora kortisondosen i samband med getingsticket.

Sedan var det ju dags för en av höjdpunkterna, Boxer-SM! Oj, vad kul jag hade! Och vad otroligt skönt det var att inte ställa ut och bara få lata sig. Jag hade bara med mig lilla Wilda så hon fick lite miljöträning. Hon skötte sig över förväntan faktiskt. Sedan kan ju den lilla detaljen att hon löpte gjort att hon var lite extra kärvänlig mot allt och alla. Framförallt så tyckte hon att mammas lilla fralla Yngwe hade förvandlats till en riktig hunk, till skillnad från när hon mest ville äta upp honom sist de träffades. Stort grattis till Hilda o hela familjen! Ni dominerade ju totalt :-) Kanske blir det en valp till mig där om ett par år :-)

Nu har äntligen Wildas löp tagit slut, och Starke kan äntligen börja lugna ner sig. Han har inte haft det lätt de senaste veckorna den stackaren.... Tyvärr ledde dock ett missförstånd igår till att Starke hamnade i slagsmål hemma på tomten. Verkligen skittråkigt, eftersom han tidigare enbart varit sur i utställningsringen. Men nu så kom det plötsligt in en dominant hane på hans gräsmatta, när han lekte med sin "nylöpta" tik och en annan tik. Det kunde väl inte sluta på så många andra sätt tyvärr. Inga hål i någon hund iallafall..

På torsdag ska vi in till veterinären och göra allergitest via blodprov på Starke. Förhoppningen är att vi ska få tagit fram ett vaccin som hjälper honom mot hans besvär. Sedan ska det kollas lite "utväxter" i tandköttet o annat smått o gott. En helrenovering alltså!

20070702- Vi kanske skulle tagit Hedemora istället :-)

Det blev en kort tid i ringen för oss i Borås, domaren tyckte inte Starke var en sån snygging som matte tycker :-)

Det blev en tvåa, och så var den utställningen slut. Tsss, kalla min hund "för rynkig", det var det värsta! Fast vi hade jättekul hela dan, mycket att kika på, och skönt att kunna åka hemåt när man vill. Tyvärr var Starke lite grinig i ringen nu igen, fast nu var jag beredd så det var inga problem. Det var ju inget tokhopp efter grannhunden heller, mest bara gruff mot hanen som sprang bakom oss. Wilda fick spendera dagen hemma med husse, det var lagom populärt när jag tog bara Starke på morgonen och åkte iväg.. Vi kamperade ihop med mamma som ställde ut Scarlet och lille frallan Yngwe. Grattis mamsen till Scarlets CK och återigen: Snyggt jobbat Anna!

Nu blir nästa resa boxer-SM, fast jag har himla svårt för att bestämma mig om jag ska ställa Starke eller Wilda. Jag får gnugga geniknölarna lite så kanske jag bestämmer mig snart. Funderade först på att ställa båda, men risken finns ju alltid att det krockar, för de går väl i olika ringar då misstänker jag. Jag försökte "hinta" Micke om att han ju kunde ställa nån, men han vill inte ens med till SM, och skulle han mot förmodan hänga med så skulle han nog aldrig gå in i ringen..

Här hemma funkar allt fortfarande bra, Wilda är himla mysig. Starke är en riktig toffel, och är rejält hunsad av lilla, lilla Wilda. Ger hon honom onda ögat (vilket kan vara för precis vad som helst) så ger han sig direkt. Ingen tuffing den där... (förutom när han kommer till hundutställning och tror han e tuffast i stan)

Hur gick det för alla i Hedemora då? Berätta gärna i gästboken!!

20070625- Nära döden-upplevelser o nya familjemedlemmar.

Vilken månad! Jösses, det har verkligen varit full fart.. Vi lyckades med väldiga mängder hets att utföra vår flytt under en vecka med ca 30 grader ute varje dag, högst uppskattat bland samtliga som hjälpte till :-) Vi hann komma oss någorlunda till rätta innan dagen D, dagen då Starkes nya kompis kom hit. Hon heter Wilda, och namnet kunde inte passat bättre, hon är Starkes raka motsats. Ett riktigt yrväder! Första dagen gick allt finemang, men andra dagen så gick allt bara totalt snett... vi lyckades nog skrämma vår lilla nykomling där tror jag.

Det hela började med att jag satt i godan ro och kollade på House på TV. Plötsligt hörde jag hur det blev ett himla liv i rummet bredvid, så jag sprang dit för att kolla vad vovvarna hittat på nu. Där hoppade Starke jämfota, helt i extas, på något på golvet. Jag gick närmare o fick då syn på den största j-a bålgeting jag sett. Livrädd för insekter som jag är så åkte den illa kvickt i dammsugaren som åkte ut på trappen. Jag tänkte att det var ju bäst att få ut den så inte Starke blir stucken, hans är ju trots allt allergisk.

Någon minut senare så inser jag att Starke blivit stucken, vet än idag inte var (gissar på i munnen). Han blir helt galen, försöker hysteriskt tugga på sina ben, skakar i hela kroppen, börjar fara runt okontaktbar och panikslagen på hela nedervåningen samtidigt som han blev kritvit i munnen och svullnade upp så att man knappt såg hans ögon.

Illa kvickt kastade jag mig ner i Betapredburken, fast det var inte lätt att räkna tabletter när man är så stressad. Till slut fick jag ner dem i (för mycket) vatten, och hade bara en på tok för liten spruta så jag fick ju jaga Starke-stackaren flera gånger för att få i honom medicinen. Efter ett tag började han säcka ihop, men han slutade iallafall skaka o tugga på benen efter att all medicin kommit i honom. Jag ringde akutkliniken och kastade mig sen i bilen o körde snabbare till stan än någonsin förut (där fick vi för att vi flyttade till landet..).

Väl framme vid kliniken blev de i personalen smått chockade över hans uppsyn, det gick inte direkt att se att det var en boxer. Det beslutades direkt att han skulle läggas in på dropp över natten. De sade till mig att han helt säkert hade dött om medicinen dröjt bara någon minut till.

Det var verkligen ingen rolig resa hem, det fanns ju inga garantier att han skulle klara natten. Man insåg ju oxå att om detta händer när vi inte är hemma så klarar han sig inte. Nu sätter vi fast medicinkit på kopplet o på väl utvalda ställen i huset.

Wilda måste verkligen undrat vad som stog på, först blev hennes kompis skogstokig, sen blev matte galen och sen blev hon insläng i en bur och lämnad ensam. Hon måste undrat vad det var för dårhus hon kommit till :-)

Dagen efter fick jag äntligen åka in o hämta Starke som hade återhämtat sig bra. Han var bara lite svullen i ansiktet när jag kom dit. Jag hoppas verkligen vi slipper vara med om detta igen!

Nu funkar allt superbra med Wilda och hon och Starke kommer bra överrens. När vi får lite bättre uppkoppling så kommer det mer uppdateringar.

20070605

Nu närmar sig flytten med stormsetg, har inte ens hunnit börja packa.. Eftersom bredband o tele ska flyttas så lär det inte uppdateras något större här på ett tag framöver, men så småningom.. Hundjakten har gett resultat och till helgen så får Starke en ny kompis. Det är en tik, och hon ska vara här på prov i början. Mer info kommer när allt är "klart" :-) Det ska bli jättespännande!

Starke har varit ute idag och provsprungit den nya trädgården, och den verkar godkänd! Häromdagen när vi var ute vid huset så hade han även en "close encounter" med en ko, han blev så paff att han inte kom sig för någonting. Han blev bara spänd som en fjäder o okontaktbar. Förhoppningsvis ingav de en viss respekt så vi slipper jaga vovve i kohagen, eller tycka synd om honom för att han kelat med elstängslet...

Äntligen sommar!! Soliga hälsningar/ Jessie

20070603- En ny kompis!

Sådär, då var vi anmälda till Borås den förste juli! Det ska bli himla skoj, hoppas det kommer några man känner igen. Typiskt nog nu alldeles innan vi ska flytta så har Starke hittat en ny kompis. Häromdagen när vi var ute och gick i "vår" park så mötte vi en vit 3-årig boxerhane, lika stor som Starke. Vilken lycka!! De lekte toppenbra ihop, så jag får väl ge mig ut i parken lite oftare och se om jag möter dem igen :-) Synd bara att det är alldeles innan vi flyttar till landet. Det är inte ofta man hittar vovvar här som vill leka på "boxrars vis". Vi har t.ex. två bekanta med Rhodesian Ridgeback, men det funkar inte alls. Starke håller på att slå knut på sig själv för att försöka blidka de två tikarna, men de tycker helt enkelt att han är....ful?! Så de gaddar ihop sig direkt och fräser åt honom så fort han kommer nära. Nästan så man får lite ont i hjärtat, hur kan de motså ett sådant ansikte?

20070530

Jag har börjat leta efter nya hundutställningar nu, kanske blir det Borås i slutet av juni. Jag får se till att kroppen e som den ska tills dess, man blev mer mörbultad än jag trodde av boxerbrottning i ringen. Jag vaknade dan efter Lerum o var både halt, lytt, blå och ganska....ynklig. Micke var visst inte övertygad om att jag skulle syssla med sådana actionsporter längre om jag ska komma hem i det skicket :-)

Jag har lämnat in en intresseanmälan på den lokala brukshundsklubben för att få vara med på hundkurs i höst, det skulle nog sitta bra! Med lite tur o vilja ska det väl kunna sluta med att vi vågar starta i lydnadsklass 1 iallafall nångång nästa år.

20070528-Utställning i Lerum, jösses....

Ja, var ska man börja? För er som var där så vet ni ju att det blev en actionfylld dag, men jag får helt enkelt börja från början.

Vi kom oss iväg från Linköping lite sent så det var full fart till Lerum. Löjligt sömnig vart man ju oxå så jag fick sitta och jazza loss till AC/DC för allt vad bältet tillät. Det e tur att man åker ensam i bilen, de idiotförklarande blickarna från Starke är bara att ignorera..

Ett roadkill (mink) senare närmade vi oss Landvetter och jag tänkte att här nånstans ska man ju kunna smita över till E20. Ingen skylt mot Lerum såg jag och rätt vad det var så var jag i Göteborg. Så det var bara att hitta E20 o dra iväg åt samma håll igen. Då var det inga vackra ord som lämnade min mun... Efter en stund var vi dock ÄNTLIGEN framme!

Efter att ha flyttat in i mammas o pappas tält och lugnat nerverna lite så var det dags för att ge sig in i ringen. Allt gick väl, utöver ett mindre gräl mellan Starke o grannboxern som senare visade sig leda till kaos. Sen när vi skulle in själva i ringen så känns det som gick rätt så bra, man får öva lite på tekniken bara. Jag fick en hel del instruktioner av domaren, som jag tyvärr inte har en aning om vad de var eftersom jag inte kan ett ord tyska. En av instruktionerna var iallafall att jag inte skulle strypa Starkestackaren med stryplänken. Det blev ett förstapris, så vi skulle visst tillbaka igen(jippii!!).

Så, då var det dags för finalen i öppen klass. Allt började väl, även om ett o annat ont öga utbyttes mellan Starke o hanen han gruffat med innan. Intet ont anande sätter jag mig med knät i backen som jag brukar, Starke står ju alltid still (ja just det ja...)så det brukar ju gå finemang. Då händer det, Starke bestämmer sig för att grannhunden ska ätas upp och kastar sig åt sidan, jag hänger efter som en trasdocka och ligger sprattlande på rygg i ringen som en skalbagge, fastklamrad i kopplet och kan inte göra NÅGONTING! (Pinsammt?? nääää, inte tror du väl det??) Efter att ha legat ner i vad som kändes som en evighet hör jag folk ropa att nån ska ta hunden, och någon tar äntligen tag i min personlighetsförändrade best. Tack än en gång till dig som hjälpte mig att ta honom, jättesnällt!

Upp igen på skakiga knän, vad hände?!?! Ett smärre utfall till mellan dödsfienderna och domaren bestämmer att jag får nog få in nån med lite mer styrka för att vi ska få fortsätta. Harry på Swedbox skaffar snabbt in en ersättarhandler till sin hund och kommer och räddar mig, jättetack igen Harry!! Jag lämnar utmattad ringen, medveten om att nog ungefär 80% av åskådarna kring ringen diskuterar mig. Jag tänkte så smått att det e nog snart över, efter att ha varit så charmig och "välvisad" åker han nog ut snabbare än snabbast.

Han blev trots allt utplockad till "de fem", GO STARKE!!! Tyvärr tyckte Starke det var helt fantastiskt kul att få springa en sväng med Harry, så traven blev väl obefintlig. Men han stog himla snyggt! Det slutade med en andraplats och ett CK, så vi är överlyckliga!!!! I "bästa hane-finalen" gick vi inte vidare till toppen, men jag är supernöjd ändå. Nu blir det bootcamp för Starke och styrketräning för mig inför nästa tävling. O jag kommer nog inte sätta mig på knä i ringen igen.... Dessutom ska lille gubben inte få ha mer än 2 sek. ögonkontakt med nån hund i ringen igen... Jag är ju självklart fortfarande övertygad om att inte Starke började :-), inte skulle min lille Starke starta en fight, men han är då inte den som tackar nej till en inbjudan!!!

Sedan skulle man då vara med i Fouegos avelsgrupp, och det gick ju bra. Glad över att allt var över så började jag packa ihop och satte ner Starke i bilen. Efter ett tag hör jag bakom ryggen att man undrar var Starke är, han ska ju in nu? Panik!!!!! Där står hela gruppen i ringen o vätar på mig.. Jag hade ju glömt att bästa hangrupp o tikgrupp skulle mötas. Så för att inte riskera att någon skulle ha glömt mig efter min gyttjebrottningsepisod, så fick jag kuta som en galning förbi ringen till parkeringen och hämta en förvånad hund. Vi hann lagom upp för att ställa oss i ringen och så var det klart....stiligt Jessica!

20070522

Det har varit ganska lugnt på hemmafronten de senaste dagarna. Jag har varit hos min syster i Uddevalla på tjejfest, fast de detaljerna sparar jag:-) Otroligt kul var det iallafall, och definitivt värt de 70 mil som krävdes för att deltaga. Starke fick stanna hemma med husse under helgen, nyttigt för dem med en grabbhelg (o vilohelg för mig..)

I helgen mötte Starke det första som skrämt honom. Han har fått smällare slängda bredvid sig, varit med vid både roadracing- o crossbanan och allehanda andra högljudda grejjer, men han har varit KOLUGN! Men, då vi gått och kännt oss lugna och trygga i att han aldrig blir rädd så hade vi ju inte räknat med den årliga händelsen SOF i Linköping, Studenternas Orkester Festival! Långa korteger o mycket partaj. Micke hade i godan ro stått ca 50m från spektaklet när det passerade, det hade visst varit OK en stund, men blev strax för mycket. Skräck, ve o fasa för lille voffsegull -Så här brukar inte folk bete sig!!!! De fick retirera en bit och kunde under viss protest kika lite till. Men det känns inte så oroande, tar han nyår och påsk med ro så får vi väl härda ut att tubor, pukor o tromboner e lite farligt. Vi lär ju inte riskera att träffa dem i flockar alltför ofta :-)


20070515

Ååååh så roligt med alla inlägg i gästboken, fast hade inte mamsen engagerat sig så hade där nog varit tomt, så tack lilla mamma! Idén från Magnus om lite provision kanske kunde va nåt, lite sponsorer och "we are in business!", står mamma för all PR så lär det gå vägen. Få kan skicka SMS o mail i sådan kvantitet som henne!

Däremot blev jag lite lätt mörkrädd av Harrys idé om att lära mamma göra hemsidor, inser du vilka mängder snuskiga historier, barnförbjudna bilder och dylikt som skulle sprida sig som en dimma in i oskyldigas hem över hela landet om de snubblar in på den sidan :-)Personligen anser jag mig vara av den mindre känsliga typen men man hoppar ju till ibland av de SMS som kommer från henne (även om jag oftast finner de ofantligt roande, sådan mor, sådan dotter...)

Inte mycket har hänt på hemmafronten, våren har kommit och med den Starkes vårkänslor, i kubik! För att undvika allt för ingående detaljer, så har de senaste dagarna inneburit trauma som för Starke har lett till svullnad som "fastnade ute", vilket ledde till smärta och sedan till att matte och husse fick ringa både Yvonne och veterinären som båda gav samma råd: kalldusch & bråttom!!! (återigen, som en full kille vid kvart i två...) Stackars, stackars Starke!!! Var han ynklig innan vi slängde honom i badkaret så var det inget mot vad han var efter en LÅNG stund i tokkallt vatten. Jag var övertygad om att han skulle säga upp bekantskapen med matte o husse där....

I mitten av juni blir det av, vi blir lantisar!! Kanske vore det bra för raggarkungen Starke att komma ifrån parkerna i stan med alla tikar.. Framförallt ska det bli skönt att slippa möte Starkes nemesis i parken, den svarta schäferblandningen som får igång honom på alla cylindrar vid blotta åsynen. Känslorna tycks ömsesidiga.. Det är inte mycket som får igång honom, och så länge hundar håller sig på några meters avstånd så gör han inte ens en ansats. Men ser han den hunden, om så på femtio meters håll så exploderar de båda två. Pust! Jag behöver jobba på musklerna!

Det ska även bli gott att slippa alla (i mina ögon) nötter med nollkoll på sina hundar. Det är ju inte bara en gång som vi blir påhälsade av lösa hundar utan någon ägare i närheten. En av de senaste gångerna var det den största rottweiler jag någonsin sett, Starke såg ut som en dvärghund i jämförelse, som kom framspringande och började mucka. Som tur var insåg min kära vovve sitt underläge och kurade ihop sig till den mest undergivna, skrämda lilla boll jag nånsin sett. Detta med den gigantiske rottweilerhanen ståendes över honom (han kunde ju med lätthet stå med halsen en bra bit över Starkes rygg trots att han stog på raka ben..) utstötande gurglingar som fick en att tro att han var besatt av Cujo! Detta var första gången jag dragit mig från att dra undan främmande hundar, jag nöjde mig med att knö in arslet (stjärten menade jag såklart) emellan dem medan den andra hundens matte kom knatande med en till likadan i koppel. Men vad sker då? Jo, hon vågade inte ta sin hund! Hon stod där o pep som ett fån efter honom, tills jag lyckades låta så otrevlig i mitt svärande över henne att hon tog tag i honom. Då blev han verkligen TOKIG!! Hugaligen, då lyckades vi iallafall knata därifrån så fick vi äntligen lämnat det korkade fruntimret (skulle jag vara irriterad??) i sin kamp med Cujo.

När vi blir lantisar sen så kommer äventyren mer troligt bestå i möten med älgar, fladdermöss och tydligen ett & annat vildsvin. Hoppas han har vett att vara rädd för dem oxå :-)



20070511

Rookie som man är på hemsidemakeri så blev det lite tokigt med bilderna jag lagt upp. Lite grynigt och trist. Men jag har börjat byta ut dem och om nån dag eller två så ska de flesta vara utbytta till lite bättre varianter.

Ha de gott!


20070510 -Så var man en bloggare

Så, då har man alltså skaffat sig en blogg. Alla tycks ju ha en nuförtiden så det var väl dags. Lite om hur det varit att leva med Starke fram till idag kommer förhoppningsvis snart upp på hans "presentations-sida". Jag kan ju passa på att berätta lite om hur det gick på vår första utställning tillsammans. Det var i Örebro den första maj på boxerspecialen.

Dagen började med att vi var en halvtimme tidiga, min sambo som är övertygad om att jag kör som en stel pensionär var övertygad om att det nog skulle ta iallafall 2,20h för mig dit men 1,45h tog det. Föga anande han vad min lilla Skoda kan uppnå för hisnande hastigheter.

Väl på plats tänkte jag att en lugnande promenad skulle göra susen för både nerver och Starkes rastlöshet. Vad lyckas min kära lilla hund med då? Jo, på den stoooora planen fanns det ett liiiitet område med sank lera. Där skuttade han rakt igenom så han plötsligt var utan vita tecken på benen (nybadad o fin...snyft!) Så det bar av till det enda vatten jag hittade, kranen på väggen utanför klubbstugan. Starke gillar inte att bada i badkaret med varmt o gott vatten, så när jag bestämde att benen skulle in under det iskalla vattnet i de mest omöjliga ställningar var vi inte helt överrens... Men det var säkert nyttigt för mina ben och skor att bada oxå:-)

Ett skobyte och en utpustning senare så dök mamma upp. Äntligen var kavalleriet här! Trilsk som hon är så var hon inte sugen på att kuta runt lite med Starke i ringen.. Men hon som aldrig vill lära sig hur ny teknisk apparatur funkar gav sig glatt iväg med min systemkamera för att föreviga spektaklet. Hmm, jag misstänker att hon trodde att det skulle bli "high life" i ringen och ville få det på bild :-)

Garderad med tips från mamma, en tennisboll i ena fickan, godis i andra och lite påhejningar utifrån så gick det oväntat bra (tack Sofi & Joel för hjälpen!)

Det hela slutade med ett rött band! Lycka!! Det var mitt mål med dagen, men att få vara med i finalen var ju inte trist det heller. Till slut fick vi lämna ringen som sexa, och med en riktigt bra kritik dessutom, så jag är supernöjd. Sedan fick vi även vara med i uppfödargrupp med Honeybox, och avelsgrupp med Fouego. Det gick bra men då hade Starkes tålamod tagit slut för länge sen..

Dagen gav verkligen blodad tand, och vi ses igen i Lerum!







  • Comments(0)//blogg.bolltokig.se/#post1