Bolltokig

Bolltokig

090428- Det går framåt

April 2009Posted by Jessica Tue, April 28, 2009 19:08:32

Ja, nu kommer de fint överens allihop:-) Ett litet vakande öga får jag dock hålla för de små boxrarna tycker han busar lite mesigt inemellan. Men de verkar faktiskt ha insett att han e en liten ömtålig kille, så än så länge går det långt över förväntan. Ska bli intressant att lyckas få med sig hela gänget till örebro i helgen *pust*, men det ska nog gå!

  • Comments(0)//blogg.bolltokig.se/#post57

090426-Vaddå fuling?!

April 2009Posted by Jessica Sun, April 26, 2009 23:19:12

Att de kan påstå att lille Frankie inte é söt, vänta bara tills ni ser honom. Då smälter ni nog! :-)

Idag fick han hänga med mig när jag skulle fota på en hopptävling så han har fått ligga o spana på kusar hela förmiddagen vilket funkade bra. Men jag har insett ett nytt problem med att ha en liten hund. Folk kommer fram titt som tätt och det är då ingen som frågar om det e ok att man släpper fram sina barn. För han är ju bara en liten vovve...... Till slut fick jag säga till folk att han ville vara ifred. Det sköts en hel del i området bredvid men det brydde han sig som tur var inte om. Var nog nån skytteklubb eller nåt, för det smällde oavbrutet i flera timmar. Ikväll fick han för första gången träffa boxrarna en o en lösa inne i vardagsrummet. Det var allt ganska läskiga när de inte var i sina koppel. Kommer nog ta ett tag att lära dem att det inte funkar att stampa på honom när man vill busa. Wilda lyckades stampa till en gång och det var inte poppis. Han kan ju dessutom skada sig. :-S

När vi presenterade Frankie här hemma så tror jag både Wilda och Starke misstog den lille för en leksak/byte och vi vågade inte ens låta dem nosa. Det var svarta hungriga blickar. Efter att ha fått spana på håll ett tag så fick de träffas mer o mer. Direkt han kom in i huset och vi satte honom i sin bur så deklarerade Wilda tydligt och direkt att han var HENNES! Starke skulle hålla sig på avstånd och blev bryskt bortjagad om han så bara ens funderade på att gå fram och nosa på buren. Vi försöker styra bort henne så gott det går från äganderätten för husfridens skull. Hon är lite förvirrad över hela hans existens och vet inte var hon ska ta vägen då de träffas. Boxning funkade visst inte... Vad göra då istället? Piper han blir hon alldeles upptrissad och även det försöker vi bryta. Men från sina skendräktigheter kanske?;-) Här kommer lite nya bilder på lillen:-)

  • Comments(0)//blogg.bolltokig.se/#post56

20090525- Isn´t he lovely?

April 2009Posted by Jessica Sat, April 25, 2009 21:44:07
Visst är han söt vår lille Frankie!? Han flyttade in igår och vi har nu en veckas prövotid, men hittills tycks allt gå åt rätt håll och Wilda & Starke tycker han är en ytterst lattjo liten pryl:-) Jag berättar mer senare, just nu är det fullt upp med att passa vovvar!

  • Comments(0)//blogg.bolltokig.se/#post55

20090416-uppdateringsdax!

April 2009Posted by Jessica Thu, April 16, 2009 22:09:51

Nu händer det tyvärr inte allt för mycket här på sidan...mycket vilja men ingen tid, så det får bli som det blir. Men en liten uppdatering ska vi la kunna ordna tycker jag! Hundarna simmar fortfarande en gång i veckan var och det går fint. Starke ser ut att ha börjat muskla på sig baktill och det är härligt att det äntligen går åt rätt håll. Wilda visar inga symtom alls från sitt knä. Hon får nu gå promenader i löpkoppel och snart kommer hon att få springa lös igen, något som jag är övertygad om är mycket efterlängtat! Igår var jag på första dag på mitt nya extraknäck i sommar. Jag ska arbeta med ett ambulansteam som åker runt mest på motorsporttävlingar, men även cykel och fälttävlan. Så igår var jag på STCC första test för säsongen och hade en skön dag i solen utan incidenter. Så jag fick en rejäl genomgång av hur allt i ambulansen funkar och rutiner mm. Ska bli jättespännande o kul att få jobba med dem i sommar! Det är inga större summor att tjäna, men en riktigt bra erfarenhet. Jag som ju dessutom gillar både motorsport o hästar kan ju inte ha det bättre!

Starke gav mig en smärre hjärtattack igår... Jag hann precis komma hem och var hemma ett par minuter när jag ser Starke tugga på något på golvet. När jag kommer fram ser jag honom stå och smaka på ett stort jä**a flygfä, så dränkt i dreggel att det inte gick att se om det var en humla eller bålgeting..Efter Starkes förra nära-dödenupplevelse vid getingmöte så fick jag PANIK! Skrek på den stackars hunden, dammsög upp flygfät och sprang som en galning ut i köket och blandade kortison med ena handen o ringde med andra (det var ju bråttom sist...minst sagt). Lätt stenhög på adrenalin o med skakande knän fick jag tag på min intet ont anande mor där jag efter ett försök eller två lyckades fråga om det var samma reaktioner på humlor som getingar? Det var det som tur var inte... Jag såg att Starke blev kritvit i munnen, så jag stod med kortisonet redo i väntan på tecken på ännu en allergichock. Men sakta men säkert kom färgen åter i munnen, troligtvis kan det ha varit en reaktion på smärtan från humle-kelandet. Att Starke såg ut som sju svåra år, sorg och bedrövelse kan dessutom ha att göra med att hans matte skrek på honom och antagligen tyckte han att jag betedde mig ganska läskigt o konstigt. Han reagerar på minsta signaler o humörsvängningar o detta var nog bara för mycket! Som tur var så hann jag inte slänga i honom kortisonet, utan han blev ok efter en stund. Wilda däremot bekymras sällan utan fullt ös är bara kul, ofta oberoende humör;-)

Påsken spenderade vi hos min bror i Arvika där hundarna trivdes som bara den. Vilka promenadvägar de har däruppe i skogen! Att brorsan sen har ett gäng katter att jaga efter bästa förmåga gjorde ju bara besöket ännu roligare. Jag kan ju avslöja att det var en aning pinsamt när jag skulle ut o snabbrasta vovvarna när brorsans svärmor med sambo samt hans svåger med flickvän var på besök. Jag lånade ett par lite stora träskor o gav mig ut genom dörren. Då tror Starke att han ser en katt o Wilda hänger på. Jag hann ett halvt varv runt huset i full fart bakom hundarna innan jag fick fäste och kunde stoppa. Turen gick självklart förbi fönstret i rummet där hela tjocka släkten satt...Öppen balkongdörr var det med så de hörde mig nog kommande ylande ett tag innan vi ven förbi.

  • Comments(0)//blogg.bolltokig.se/#post54