Bolltokig

Bolltokig

En del av augusti..

September 2011Posted by Jessica Thu, September 01, 2011 10:00:21

Det har varit en ganska hård sommar för mina små voffsingar. I mitten av juli lämnade vi Starke på Västra Djursjukhuset i göteborg för att laga en avbruten hörntand, piece of cake tänkte vi och oroade oss inte allt för mycket. Självklart oroar vi oss alltid lite för narkosen, speciellt nu när han börjar bli till åren och dessutom har ett nyligen upptäckt blåsljud på hjärtat...men han skulle ju bara laga tanden?!

Efter operationen ringer veterinären upp oss och berättade att när de tog bort tanden upptäckte de flera stora cystor i käkbenet som hade luckrat upp det. Det blev en enorm operation, veterinären har flera gånger påpekat vilket stort ingrepp som gjorts. Mycket av käkbenet har gröpts bort och stora operationsår i munnen som är väldigt sköra, de har ju bara haft slemhinnor att sy i. Vi åkte hem med stränga order om att han inte får bita i något hårt på 3 månader, antibiotika och smärtstillande och hårt hållna tummar..

På återbesöket veckan efter upptäcks att såret gått upp, besöket som vi trodde skulle bli en 10-minuters titt, slutade istället med att vi fick lämna in Starke för en ny operation.

Efter detta följde en vecka med galen försiktighet, krage på Starke hela tiden (vi är rädda att han biter på sin tass och gör illa munnen, han har lite klåda. Framförallt efter all antibiotika..) Såret kollades noga varje dag. Men så en dag kollade jag såret och upptäcker att en del av såret har gått upp och där är en ett hål med trådändar som sticker upp. Jag fick ett smärre sammanbrott, kunde man göra mer nu? Klarar han fler operationer? Kommer jag förlora min Starke nu?? Jag fick samla mig en stund innan jag ringde till Västra... Vi bestämde att försöka låta såret läka innifrån utan ytterligare operationer. De trodde helt enkelt inte det var möjligt att få den biten att sitta ihop.

Efter detta har jag varit en gång i gbg då vi fick ge honom lugnande och spola ur sårhålan, och sedan en gång i uddevalla där de hjälpte mig att sedera honom så jag kunde spola såret och kolla hur det läkte. Nu verkar det , ta i trä, ha läkt ihop. Vi har en tid kvar med en ömtålig Starke, men det känns som det finns hopp! Det bästa av allt är att Starke under hela tiden har verkat helt obekymrad. Första två dagarna efter första op hade han ont, men sen har det varit full fart som vanligt.

När vi fått pusta ett litet tag var det gads för nästa hund, Wilda började kräkas. Först tycktes det bara vara vanliga gallkräkningar och jag gav Losec och lite snälla magtillskott. Först blev det lite bättre, men sen fortsatte kräkningarna, flera gånger per dag. Efter några dagar ville jag inte chansa längre utan begav mig till veterinären. Proverna visade att hon är på gränsen till att ha anemi, blodbrist. Direkt sattes hennes smärtlindrande ut under en period och hon skall behandlas med två olika sorters magmediciner. Misstanken är att foderbyte i kombination med hennes smärtstillande har blivit för mycket för hennes mage och hon har fått en liten blödning i magen. Blodprov är skickat för manuell kontroll för att se om hon förlorat blod eller om det är fel vid bildningen av blodet. Veterinärbesöket för Wilda var i förrgår, så jag vet inte mycket än. Men jag håller tummarna för min älskade lilla tjej.

  • Comments(1)//blogg.bolltokig.se/#post162