Bolltokig

Bolltokig

Läget idag

Mars 2012Posted by Jessica Thu, March 01, 2012 04:30:47

Ja, nu har det hänt en hel del sedan sist... Wildas blodbrist tog ett bra tag att besegra, men tillslut ligger nu även järnvärdet på en ok nivå. Starke hade ju plötsligt förhöjda njurvärden,
blåsljud och även han ANEMI! Men nu har båda boxrarna käkat kortison ett tag och det funkar jättebra. Vi har bytt till varianten Medrol nu så de slipper vara så törstiga o kissenödiga helatiden.
Nu mår båda boxrarna fint och Starke är piggare och mer "full i fan" än någonsin. Han har även gjort kontrollröntgen på den opererade käken och det såg bra ut. Vid återkollen hos vet var njurvärdena normala,
blåsljudet borta och blodvärdet fint, härligt!Dock har jag fått 10 x mer boxerpojk att hantera hemma..på gott och ont;-)

Frankie däremot, min älskade lille plutt..... Några dagar före jul så drabbades han av akut smärta, skrek till så fot han försökte ställa sig på bakbenen för att ex hoppa upp i soffan, skrek till
och med till då han bytte ställning i bädden... Vi valde att åka till veterinären med en gång, då var haan rejält palpationsöm på en fläck på ryggen och röntgen visade en diffus förändring av oklart ursprung.
Misstanken var då diskbråck, och min stackars lille kille hade uppenbarligen ont. Jag kan inte beskriva den dagen som annat än total härdsmälta, efter alla turer med boxrarna blev det droppen...
Frankie med sina dåliga höfter, varav en opererad... opererar man diskbråck på en sådan hund? Som ev har ännu en höft som ska opereras...? Spenderade en dag före jul till att storgråta hos veterinären, övertygad om att han inte ens skulle komma med mig hem... Remiss skrevs för MR i Skara dan före dan, men vi tänkte om och började med strikt burvila över julhelgen. Skulle ändå inte få något röntgensvar från en MR förrän efter jul. Burvilan gjorde riktigt gott och han fick fortsätta med strikt vila i flera veckor. Korta promenaderoch bäras i alla trappor. Till slut hade vi en riktigt pigg o glad Frankie igen.
Men jag misstänker att han fortfarande känner av sin rygg, kommer något litet pip inemellanåt, om än mkt sällan. Är även orolig att vilan gör att han kommer tappa all muskelmassa i sitt opererade ben. På fredag är det dags för ny
röntgen, vi har pratat mycket hemma om hur vi ska göra...trots att man inte vill behöva tänka på sådant alls!

Vad gör vi om förändringen på röntgen är förvärrad? Var sätter man gränsen? Har han ont? Som det känns nu måste han kunna få vistas lös och springa och busa. Undvika hopp o dylikt är inget problem, men han måste kunna få vara hund. Han är ju trots allt så ung...Jag hoppas verkligen att röntgen ser fin ut på fredag, vill inte ens tänka på att åka hem utan min Frankie. Det känns helt overkligt att det finns en liten risk för det, just nu är han ju så pigg och glad!
Men jag misstänker allt att han mörkar en del...

  • Comments(0)//blogg.bolltokig.se/#post167